3D står för tredimensionell och innefattar längd, bredd och djup i rumsperspektivet. För att kunna skapa en digital tredimensionell kopia av ett föremål krävs en teknik för insamlande av digitaldata. De två vanligaste teknikerna är digital fotogrammetri och 3D-skanner.
Vid digital fotogrammetri används en digitalkamera som förflyttas runt ett objekt. Bilderna tas i ett specifikt mönster och överlappar varandra. Med hjälp av mjukvara skapas sedan en tredimensionell struktur.
En 3D-skanner är en enhet avsedd för insamling av ett föremåls form och ibland textur. Insamlade data används för att skapa en kopia av det skannade föremålet i en digital miljö, ett tredimensionellt objekt som kallas 3D modell. I punkterna nedan beskrivs arbetsförloppet:
- För att fånga det skannade föremålets former används vanligtvis laser eller ljus för att mäta avståndet mellan skannern och föremålet.
- Skannern skickar ut strålning mot ett objekt, strålningen reflekteras sedan mot det skannade objektets yta och fångas upp av kameror som är monterade på skannern. På så vis erhålls en exakt position för varje ivägskickad laser eller ljusstråle.
- De flesta 3D-skannrar använder sig av trianguleringsteknik för varje mätpunkt. Tekniken har fått sitt namn eftersom laserpunkten, kameran och lasersändaren bildar en triangel.
- För att påskynda datainsamlingen skickar skannern en rad laserpunkter som sveps över det aktuella föremålet i stället för en enda laserpunkt.
- En dator fångar upp informationen som sedan registreras i ett tredimensionellt punktmoln.
- Punkterna förbinds med linjer så att trianglar bildas i skannerns mjukvara. Det är dessa trianglar som bildar själva ytan i 3D-modellen, ytan kallas ”Mesh”.